Efter att ha sett Davids lista över filmer till den första inlämningsuppgiften var valet enkelt, det blev såklart klassikern Moderna tider med Charlie Chaplin. De som känner mig vet att jag älskar att titta på film, speciellt ”gamla klassiker”. Bara att sätta sig till rätta i soffan och njuta av filmen, skillnaden var att jag nu var tvungen att analysera filmen. Samtidigt gör det att man ser saker och ting på ett helt nytt sätt och det kan leda till intressanta tankegångar.

Filmen Moderna tider är inspelad i mitten på 30-talet och räknas som en av de sista stumfilmerna som spelades in, fastän Chaplin sjunger i en scen och det förekommer annat ljud också. Huvudrollen spelas av Charlie Chaplin, som gjorde oerhört mycket kring filmen t.ex. producerade, regisserade och skrev manus. Den kvinnliga huvudrollen spelas av hans fru Paulette Goddard. Moderna tider handlar om en fabriksarbetare och hans vedermödor under 30-talet i USA.

Filmen börjar med att han blir galen på jobbet och hamnar på sinnessjukhus. När han sedan kommer ut hamnar han i fängelset pga. ett missförstånd, polisen tror att han är ledare för en grupp kommunister som demonstrerar.

Samtidigt får publiken följa en flicka som måste stjäla för att överleva, pga. att fadern har förlorat sitt arbete. Hon rymmer från socialarbetarna när fadern har dött och stöter då bokstavligen på Chaplins fabriksarbetare. Fabriksarbetaren provar sedan på flera arbeten, bland annat sjungande servitör. Han lyckas aldrig behålla något arbete, men flickan och han håller ihop. Filmen slutar med att de vandrar iväg tillsammans.

Under filmens gång dyker flera olika varianter av management upp. Fabriksarbetaren utsätts för alla dessa sorter, men han själv utövar inget management.

I öppningscenen får åskådaren se en massa får som trängs, med ett svart får mitt i mängden. Sedan hoppar filmen över till att visa fabriksarbetare som trängs på väg till arbetet. Det Chaplin vill ha sagt med denna jämförelse är att huvudrollen, fabriksarbetaren, är som det svarta fåret och det går inte att placera in honom i ett fack precis som alla andra. Även om Chaplin kallar sin roll i Moderna tider för fabriksarbetaren spelar han samma roll, ”the Little Tramp”, som i tidigare filmer. Rollen är en individ som spårar ut om inte arbete och management anpassas efter honom. Det blir tydligt i fabriksscenen när han blir helt galen av att stå och göra samma arbetsuppgift hela tiden. Arbetsuppgiften går ut på att stå vid ett löpande band och skruvar på några muttrar hela dagen. Enformigheten i arbetet leder till att han inte kan sluta skruva på saker fastän han har rast och det hela slutar med att han hamnar på sinnessjukhus. Det management som utövas på fabriken är att chefen med hjälp av kameror kontrollerar vad som händer i fabriken. Det finns till och med kameror inne på toaletten. Detta är något som kan jämföras med dagens samhälle där övervakning av olika slag blir allt vanligare och vanligare.

Ett annat sätt att kontrollera arbetarna är att det finns en stämpelklocka i fabriken, för att kontrollera den tid som fabriksarbetarna arbetar. I ett försök från ledningen att öka effektiviteten hos arbetarna testas en matningsmaskin. Den ska se till att arbetarna kan fortsätta arbeta på sin lunchrast och därigenom spara pengar åt ledningen. De managementmetoder som används i fabriken får anses vara totalt misslyckade, då de inte lyckas med att få fabriksarbetaren att göra sitt arbete. De slutar snarare i totalt kaos, då fabriksarbetaren, men även matningsmaskinen, löper amok när ledningen försöker leda och styra arbetet i fabriken.

Ett annat slags management som används i filmen skulle kunna kallas familjemanagement. Det är när flickan som fabriksarbetaren träffar på i filmen försöker påverka hans liv till det bättre. Det gör hon bland annat genom att ordna flera olika arbeten till honom, t.ex. nattvakt på ett varuhus. Hon ser även till att de får en bostad och mat på bordet. Den typen av management som hon utövar skulle kunna vara otroligt lyckat, om det inte var för att fabriksarbetaren på något sätt i varje situation lyckas strula till det och allt misslyckas.

Det publiken måste ha kännedom om innan den ser filmen för att uppskatta och förstå den är hur samhället fungerade i början av 1900-talet, det hade varit ett världskrig och depression rådde. Det är även viktigt att ha kunskaper om hur industrin förändrades i och med den andra industriella revolutionen, som ägde rum under åren 1871-1914. Det var under dessa år som masskonsumtion och massproduktion uppstod, bland annat genom Henry Ford och införandet av löpandebandprincipen vid tillverkning av bilar.

Jag tror att det budskap Chaplin ville förmedla med filmen Moderna Tider är hans motsättning mot det samhälle som rådde när filmen spelades in. Han vänder sig mot den tidens management som grundades på bland annat Frederick W. Taylors forskning. Taylor bröt ned allt arbete i smådelar, så kallade therbligs, för att effektivare kunna styra arbetarna och det arbete som utfördes. Det gjorde Taylor för att han ansåg att arbetarna inte kunde förstå helheten i det arbete som utfördes utan det var bättre att de kunde en viss del utantill. Det märks bland annat i hans uttalande till en kongresskommitté: ”I can say, without the slightest hesitation, that the science of handling pig-iron is so great that the man who is … physically able to handle pig-iron and is sufficiently phlegmatic and stupid to choose this for his occupation is rarely able to comprehend the science of handling pig-iron.”     

Jag tror att Chaplin ansåg att människor är tänkande varelse, som man inte kan styra hur som helst. Han tyckte säkert också att det är viktigt att tänka på att alla är individer med helt olika personligheter och behov. Därför måste manager tänka på det när de utövar management och inte anpassa allt efter den stora massan.

Chaplin motsatte sig även de arbetsmetoder som rent praktiskt började användas i industrin under 1900-talets början. Ett exempel på det är löpandebandprincipen som användes av Henry Ford. Allt bröts ned i minsta beståndsdel precis som i Taylors forskning, vilket ledde till väldigt monotona arbeten, och arbetarna bedömdes efter hur effektiva de var. Arbetarna sågs mer som ägodelar och ett slags robotar, än som människor utav ledningen. Chaplins budskap fick visst genomslag i samhället och ledde bland annat till att Ford några år senare gjorde en reklamfilm för att förklara fördelarna med att arbeta enligt löpandebandprincipen.

Linda

Fortsatte på en väldigt flummig linje, men ni får gärna ändra den om ni misstycker

Bert börjar med att beskriva sin barndom, och sin pappa och farfar som båda var entreprenörer. Av dessa anser han sig ha ärvt sina entreprenörsgener. Redan som barn reagerade han på vad han ansåg vara orättvis behandling av vanligt folk och detta har präglat honom genom livet. Bert anser att hans familj alltid har sopat problem under mattan, de ansåg att det mesta ska hållas inom familjen. Han anser att hans beteende, att aldrig sopa några problem under mattan, började som ett sätt att göra uppror mot sina föräldrar.

Bert började med affärer redan som barn. Han beskriver alla möjliga lagliga och olagliga affärer han har ägnat sig åt, vilket idag nästan verkar overkligt då våran generation är så indoktrinerad sedan barnsben med att man ska skaffa sig en trygg tillsvidareanställning. Berts första riktiga företag började genom att han tillverkade lampor som en bisyssla när han var anställd på ett kontor. När det kom till chefens kännedom fick han sparken och Bert startade då ett lampföretag som 19 åring. Han lyckades få IKEA att köpa några lampor men det blev ingen succé.

Efter lampaffären bar det iväg till Skara där han tog över en Hemköpsbutik. I Skara började hans politiska intresse när den socialdemokratiska riksdagsledamoten och medlemmen i Konsums styrelse Lennart Lindén stämde honom eftersom han annonserade ”Sveriges lägsta priser”. Bert vann tvisten och han ansåg att detta var bissart av en person som hävdade att han representerade grupper i samhället som var i behov av lägre matpriser. Bert försökte sedan utvidga sin livsmedelsverksamhet och detta blev Berts första stora misstag. Det blev för dyrt och han var vid det här laget för oerfaren och hade inte ens en checkkredit. Likviditetsbrist gjorde att han tvingades sälja verksamheten. Därefter började han med orkesterbokningar, skivbolag, disco, restaurangbåt, korvkiosk, spelautomater och bingo.

Efter bingon började han med skivbolagssatsningen genom att starta bolaget Mariann. Han kopierade ett etablerat företags koncept rakt av och vid det här laget visste han inte ens att skivbolag fick ersättning när deras låtar spelades på radio! Trots detta är det med skivbolaget hans entreprenörsanda och förmåga att förstå marknaden slår igenom på allvar. Han börjar med att kapitalisera på tidigare floppar som han ansåg borde ha blivit hits. Han tog dessa gamla låtar och bytte ut sångaren tills det lyckades. Senare övergick han till en garantstrategi när han lyckades locka över Vikingarna till sitt bolag. Han jobbar sedan vidare med denna strategi och satsar därefter nästan uteslutande på säkra kort. Det som dock gör honom unik är hans förmåga att förstå marknaden och att han prövar andra distributionsvägar än de traditionella skivbutikerna.

Iden till sommarland fick han när han var i Danmark på en liknande anläggning. Han kollade sedan upp andra liknande anläggningar och slutligen byggde han en egen som var mycket bättre. Precis som när Bert startat sina andra företag hade han väldigt lite erfarenhet och kunskap om branschen, eller som Bert själv säger ”-allt gick på ganska lösa boliner”[1]. Att det behövdes en camping och restauranger på kvällarna hade han inte alls förstått. Skivbolaget användes för att ge draghjälp åt sommarlandet genom att ha artistframträdanden på sommarlandet varje dag. Affärerna gick bra några år men därefter följde alla möjliga problem. Bland annat blir det mer eller mindre myteri på skivbolaget eftersom personalen var missnöjd med att Bert bara brydde sig om sommarlandet, vilket Bert också bekräftar i boken att det stämmer. Personalen håller till och med stormöten där de hetsar varandra om att de bör kunna ta över bolagets olika delar. Här anser jag att Bert begick ett klassiskt entreprenörsmisstag och inte lät någon annan sköta skivbolaget i hans frånvaro. Senare blir han av med sommarlandet vilket han hävdar beror på sin politiska karriär, och argumentationen kring detta är mycket väl underbyggd med namngivna personer. Därefter följer återigen en återhämtning som så många gånger tidigare i Berts karriär.

Något typiskt för Bert är att han alltid har hämnats på människor han känt sig illa behandlad av och detta lägger han stor vikt vid i boken. Exempelvis när han med skivbolaget Mariann stal hela konceptet inklusive namnidén på företaget och flera av skivnamnen från ett företag som han ansåg hade stulit en låt från honom. Han ansåg även att han blivit illa behandlad av banken i Grebbestad tidigare i karriären och några år senare när hans skivbolag fått en check på motsvarande 70 miljoner åker han till Grebbestad för att försöka lösa in den bara för att tvinga personalen att säga att så mycket pengar har inte banken. Han säger då ”–då får jag åka till en större bank” och han går sedan därifrån. Även socialdemokraten Lennart Lindéns beteende anser han sig hämnas på med ett av de första besluten han driver igenom via Ny Demokrati. Han nämner också ett flertal tillfällen när han ångrar att han inte hämnades på olika personer. I kapitlet ”mina bästa företagstips” säger han också: ”Det ska inte löna sig att lura dig… det är nästan alltid värt att bråka och ställa till trassel…”[2]. Denna vilja att hämnas är intimt förknippat med hans ”jag ger mig aldrig”-mentalitet som har varit så lyckosam. Bert gör också klart att han kan ta till sig av sina misstag. Om sommarlandet skriver han exempelvis ”Samtidigt hade jag fått storhetsvansinne och börjat snegla på Liseberg. Då växte iden fram om att vi skulle börja utveckla karuseller…”[3].

Typiskt för Berts entreprenörstyp är att pengarna inte verkar vara det drivande målet och detta tror jag är viktigt för att lyckas. Det gör honom nästan helt orädd och han vågar riskera satsade pengar. Hans livsstil är fortfarande enkel och han har inte gått i ”skrytkultursfällan” som drabbar många andra entreprenörer där konsumtionen och den skryteffekt den förväntas ge på omgivningen upptar en allt större del av entreprenörens uppmärksamhet.

Hur kan det komma sig att Bert har lyckas trots att han haft så lite förkunskaper om respektive bransch? Och skulle det vara möjligt idag? Det är lätt att tro att idag är alla branscher så väl konkurrensutsatta så detta inte längre är möjligt, men jag tror snarare att den synen har våran generation fått från decennier av indoktrinering i trygghetstänkande. Detta trygghetstänkande märks till och med på studenterna på I-linjen där målet för många av studenterna är att bli anställda på någon managementkonsult och jobba 60 timmar i veckan som ANSTÄLLD!

Av Carl Ljung

Det tysta övertagandet- Vem bär ansvaret?

Boken Det tysta övertagandet av Noreena Hertz är inte på något sätt en manegementbok i den klassiska bemärkelsen. Den har inte för avsikt att hjälpa företagsledare att styra på ett effektivare sätt, men den ger insikt i hur det fungerar i affärsvärlden i dagsläget. I boken kartlägger Noreena Hertz företagsvärlden och talar om hur den förändrats med tiden. Där företagsvärlden numera är svår att skilja från den omgivning vi lever i. Politik och företag är så sammanflätade att det inte längre finns en chans för den enskilda människan att påverka, annat än som konsument. Hon låter lära oss att av världens 100 största ekonomiska maktfaktorer är 51 företag och bara 49 stater. Med detta kommer det faktum att företagen tar över politikens roll och i allt högre grad styr världen. För att ändra på det ger hon några exempel på hur det ska ske, men inser samtidigt hur komplext det är. Konsumenterna kan genom konsumentföreningarna skapa ett nytt demokratiskt forum, och på så sätt påverka. Samtidigt finns det befolkningar som genom sin fattigdom inte kan ses som konsumenter och därmed inte har den möjligheten. Företagen kan utnyttja människors och miljöns resurser på ett hänsynslöst sätt utan eftergifter. Samtidigt finns det företagsledare som genom sin makt uträttar mer än regeringar.

Efter att ha läst vad boken handlar om tycks det kanhända än mer främmande att jag har valt att se på den ur ett manegementperspektiv. Det handlar snarare om att uppmärksamma den lilla människan om vilken värld denne lever i. Hur företagen för oss bakom ljuset. Av den anledningen ser jag ännu större anledning att läsa den ur företagsledarens perspektiv. Vad boken kan säga oss om vi ser den som en vägledning i hur företagsledarna bör agera. Deras förmåga att påverka och den makt som de faktiskt mer eller mindre omedvetet besitter. Om man läser boken som en manegementbok kan man bli vägledd genom att förstå hur man kan förvalta den roll man har.

”Sanningen är att affärsfolk ofta kan göra mer än regeringar. De är inte klavbundna av byråkrati, de kan kringgå avtal, fatta beslut på egen hand och få omedelbar effekt. De är i stånd att överskrida nationsgränser och bortse från internationella organisationers kritik. De har ofta tillträde där utrikesministerier och diplomater inte kan nå”.

Här åskådliggör Noreena Hertz vilka möjligheter ett företag har att åstadkomma saker. Med det vill jag säga att med guidning av boken kan en företagsledare få än mer insikt i vad den kan uträtta. Vad jag dessutom tycker är viktigt att tänka på är att även företagen består av den enskilda individen. Vi inte kan kräva mer av den enskilde arbetaren än av den enskilda invånaren. Noreena Hertz har skrivit boken för att uppmärksamma människor på hur företagen tagit över politikens roll. Demokratin har försvunnit och företagens roll har ökat. Företagen blir exempel på den negativa kraften i samhället och beskylls för att de inte tar sitt samhällsansvar. Det är ett ansvar som de tidigare inte hade, trots det är vi ivriga att kritisera dem för att inte ta sitt ansvar. När det för gemene man inte är tydligt när denna övergång skedde kan vi inte beskylla företagen för att inte uppmärksamma det. Samhället idag har dock under en tid uppmärksammats inför detta faktum och det är numera möjligt att ställa dessa krav. En person som nu styr ett företag bör vara medveten om omgivningen, förstå hur omvärlden ser ut och företagets roll i denna. Manegement i dagsläget bör därför innebära att man är medveten om i vilken kontext man ska agera. Att styra ett företag kan inte längre handla om vinstmaximering utan även om samhällsansvar. Genom konsumenter kan denna förändring bibehållas och förtydligas. Företagsklimatet är konkurrensinriktat och i ständig utveckling. I boken talas det främst om politikernas ansvar att återta makten för visst är det ytterst deras ansvar att styra stater och föra demokratins talan. Trots det tycker jag att boken kan ses som ett sätt för företagsledare att förstå sin position på den stora spelplanen, den globala marknaden. Jag vill inte på något vis frånta företagen det ansvar de har, eller säga att de inte förstår vikten av sitt agerande. Dock är sanningen den att hur vi än gör kan vi inte bortse ifrån att när det kommer till kritan är det nere på individnivå som besluten tas. En VD agerar tillsammans med sin styrelse för aktieägarnas räkning, men om man hårdrar det är det trots allt ett fåtal personer som tar besluten. Lika lite som vi begär att en medborgare ska ta ansvar för en stats agerande lika lite kan vi begära av en företagsledare. Något vi kan begära är dock att vi tar vårt ansvar genom att låta oss upplysas av det faktum att vi nu lever i en alltmer odemokratisk värld och att vi alla måste vara beredda att ta mer ansvar.

Av Anna Nauwelaerts de Agé  

Jag har valt att se filmen som gav begreppet ultravåld ett ansikte; A clockwork orange  (1971), regisserad av Stanley Kubrick. Den främsta anledningen till att jag valde att se just denna film är att det är en riktig storfilm som jag aldrig tidigare sett och därmed reserverar jag mig för eventuella feltolkningar. Mina förväntningar på filmen innan jag sett den var nog relativt höga och jag var av den uppfattningen att att det skulle vara en bra film att identifiera lite management i. 

 A Clockwork orange bygger på en bok med samma namn och handling, med undantag för några mindre händelser i filmen, samt slutet som är skrivet efter den amerikanska översättningen av boken. När jag löpande i texten hänvisar till regissören så avser det lika väl författaren av boken. 

Handling

I denna film får vi följa Alex DeLarge, som är en ung, karismatisk sociopat som lever för våld, sex och Beethoven. Alex har sitt eget kriminella gäng som tillsammans rånar, misshandlar, våldtar och allmänt stör friden i samhället. Vid ett misslyckat inbrott råkar Alex i bråk med en kvinna som han brutalt slår ner, men hon hade innan ringt till polisen som då kommer till platsen och griper Alex. Då han tidigare inte hade rent papper döms han till 14 års fängelse för mord.

Väl i fängelset får Alex höra om en ny behandlingsmetod som skulle kunna korta ner hans straff från det 14 år han dömdes till till ca ett år med behandling. Det blir ett mål för honom att bli patient i detta program.Vad han inte vet är riktigt vad den nya metoden går ut på. Att patienten får genomgå en form av terapi där han exponeras för en massa våld på en stor bioduk efter att ha fått en spruta med en drog som skapar en form av panikångest hos patienten. Alex blir dock utvald som testpatient på detta program och får erfara en jobbig period där hans favoritmusik spelas upp under filmvisningen ackompanjerad till hans ångest. Detta pågår och upprepas dagligen tills patienten anses botad.

Sedan visas patienten upp för ett förnämt sällskap i ett skådespel som visar hur väl behandlingen har fungerat. Den behandlingsmetod som använts är således en bricka i ett större spel. Som den ansvariga doktorn säger efter presentationen: “Vi sysslar inte med etik av den högre skolan, vi vill bara skära ner på brottsligheten”  som svar till prästens notis om att Alex inte längre har något val och att det inte är riktigt att människor skall tas ifrån sin fria vilja. 

När Alex kommer ut från sjukhuset och kommer hem till sin familj så är hans rum uthyrt till en man som mer eller mindre ersatt Alex som rollen som son i familjen. Dessutom är hans saker borta, inklusive hans husdjur- ormen Basel, vilket inte späder på hans lyckokänslor. 

Alex väljer då i detta skede att lämna sin familj, som för den delen inte hoppade av lycka när han dök upp efter utskrivningen, för att leva på gatan. Han råkar där ut för ett par intressanta möten som sätter hans behandling på prov. Man skulle kunna säga att hans förflutna kommer ikapp honom.

Efter ett möte med sina gamla gängmedlemmar, som ger Alex en riktig omgång så söker han skydd hos en herre som till en början visar goda avsikter men döljer att han har tidigare erfarenhet av Alex sedan hans tid som kriminell. Alex blir här utsatt för ett försök att bryta den politiska lycka som detta lyckade experiment gett upphov till och Alex blir återigen en försökskanin i ett politiskt spel. Det hela slutar inte bättre än att Alex utsätts för en form av tortyr som får honom att hoppa ut genom fönstret och nästan ta livet av sig. 

Filmen är stark och i mångt och mycket överdriven. Det går inte att ta miste på författarens /regissörens kritik mot samhället under den tid som den utspelade sig i. Ungdomskriminalitet, våld, hemlösa, överfulla fängelser, folk som inte vill öppna för främlingar, hemlösa samt en statlig inblandning i den fria individen pekar på de nyanser regissören vill förmedla. Regissören arbetar mycket onyanserat utan mer förstärkt och efter ordning och kaos tillsammans. 

Management i denna film återkommer på många plan, allt ifrån på hög politisk nivå ända ner till individnivå.

Alex familj

Tar inte det ansvar som krävs av föräldrar till ett barn som är inne på fel bana. De låter allt bero och är överdrivet naiva i sin hållning till Alex. Regissören visar tydligt att han vill gestalta precis detta som en bakgrund till Alex beteende. 

Gänget

När filmen börjar pratar Alex om sitt gäng som följeslagare. Han är den tydliga ledaren. Efter ett par incidenter så är det en annan ordning på gång i gruppen. Två av hans följeslagare är missnöjda med honom som ledare och en annan kille utser sig som ny ledare. Alex väljer att attackera sina kamrater med våld för att ta tillbaka sin plats som ledare. Här vill regissören gestalta en djurisk hierarki som bygger på djungelns lag. 

Fängelsepersonalen

Uppträder med millimeterbyråkrati och militärisk disciplin där internerna ska följa reglerna till punkt och pricka. Ser dock emellan fingrarna på interna uppgörelser mellan vissa interner. Regissören vill antingen fånga det militäriska som präglar fängelser eller kritisera militären genom att gestalta fängelseinterner som om de vore värnpliktiga. 

Läkarna

Läkarna är en viktig bricka i det politiska spel som som försiggår i bakgrunden. Genom denna nya behandlingsmetod så ska snart alla brottslingar “botas”  och det sparar pengar, och ger ett tryggare samhälle. En nackdel är dock den individuella friheten som tas ifrån patienten. Det spelar mindre roll när det handlar om att få statliga anslag och ligga bra till hos politikerna. 

Samhället

Författaren/ regissören visar en mycket kritisk samhällsbild där kriminaliteten är väldigt hög. Hela bostadsområden är statligt ägda. De gamla i samhället bor på gatan och vill inte längre leva. Ungdomarna roar sig med att i gäng misshandla, våldta och råna människor. Politikerna ägnar sig åt att hitta sätt att begränsa den mänskliga friheten. Filmen väcker frågan om hur långt det är rimligt att inskränka den mänskliga individen i syfte att förbättra samhället. 

Kritik

Regissören arbetar väldigt svart mot vitt i sitt sätt att förmedla kritik mot samhället under den tid filmen utspelar sig. Detta kan leda till att allvarliga problem ter sig nästan komiska. Då filmen kom ut i början av 70-talet var detta aktuella problem, exempelvis lobotomi förekom fortfarande i Storbritannien under denna tid. Att göra en så stark film med politisk agenda, som sedan drogs in av regissören själv på grund av den moraldebatt som uppstod efter lanseringen är för mig en gåta. Ville han inte ha en debatt?

Management i filmen Wall street

Att försöka definiera vad manegement innebär är en svår uppgift då det kommit att bli ett vida använt begrepp. En definition är att manegement är ”doing things right” mot en mer mekanisk och administrativ bakgrund. Ett annat sätt att definiera manegement kan vara så som National encyklopedin uttrycker det, den ”konst” som utövas av chefer och med idébakgrunden att managementteorin liknar företagsteorins bild av företaget;

”med ledning av kostnaderna för kapital, arbetskraft och andra produktionsfaktorer välja effektivast möjliga produktionsmetod för att möta kundernas efterfrågan på olika varor och tjänster”.

Med andra ord finns det ett stort antal definitioner att välja på där alla är mer eller mindre fyller sitt syfte. För att försöka spegla bilden av manegement i filmen Wall Street har jag valt att definiera ordet på ett annat sätt. I min definition av manegement kommer jag att beskära definitionen till en tidig översättning av ordet nämligen förvaltning eller drift. Därav kommer jag att göra en stipulativ definition av management. Vilket innebär att i fortsättningen kan ordet management likställas med ordet drift. Driften av ett företag och hur detta framställs i filmen Wall Street. Jag vill också söka svar på vilka krafter som finns bakom den typ av manegement som förs i filmen och med tidigare begreppsförklaring skall det komma att handla om drivkrafterna hos filmens huvudpersoner.

Filmen Wall Street handlar om Bud Fox en ung aktiemäklare som desperat söker framgång och hans mål är att nå så högt som möjligt i finansvärlden. Hans ledstjärna är den känslokalla börshajen Gordon Gekko som nått framgång genom att syssla med företagsraider. För att få en chans att arbeta med Gekko avslöjar Fox av allmänheten okända omständigheter om det flygbolag hans far arbetar på och det hela utvecklas till en insideraffär.

Det är en film om framgång och priset för framgång. Gekkos sätt att nå detta är att det inte finns några felaktiga medel. Han drivs av att tjäna pengar och som han säger till Fox när han ringer honom i den tidiga gryningen ”money never sleeps”. Det är dock en annan sak han säger som kommit att bli det mest kända citatet ”Greed, for lack of a better word, is good” eller bara ”greed is good”. I filmen finns även den äldre aktiemäklaren Hal holbrooke. Han försöker lära Fox om vikten av etik i affärsvärlden. Drivkrafterna i filmen rör sig inom ett spektra för vad som är moraliskt riktigt eller inte. Den drivkraft som framförallt görs gällande är girigheten, viljan att tjäna mer och mer pengar.

Vi som ser filmen förväntas förstå att girigheten är en självklarhet. Människans önska att uppnå hög status genom ekonomiska framgångar blir ett naturligt steg i behovstrappan. Trots att Fox i slutändan gör det moraliskt riktiga innebär det att han förlorar. Han förlorar i den mån att han mister sin ekonomiska status. Detta i sin tur kommer sig av den underliggande meningen att etik och pengar inte hör ihop. Betraktaren förväntas förstå att det etiskt riktiga inte är förenbart med att tjäna maximalt med pengar. Manegement och marknaden styrs av att optimera värdet i ett företag och detta kan ej göras utan att rucka på det som är moraliskt riktigt.

Driften av ett företag är här förenat med kallsinnighet. Att förmågan att handla rationellt och på bästa sätt sköta ett företag är att styra utan känslor. Medmänsklighet och samhällsansvar kan fungera som drivkrafter men inte om vinsten ska vara maximal. Manegement i filmen Wall Street är driften av ett företag med vinstmaximering som enda ledord.

Filmen utspelar sig under 80-talet och anses återspegla den rådande tidsandan. I dagsläget är bilden av manegement till stor del förenbart med detta. Det prisas dock inte på samma sätt som tidigare. På grund av att kapitalismens baksidor har blivit alltmer framträdande på sistone. I den kontext som filmen gjordes hade även kapitalismens baksidor visat sig och filmens Gordon Gekko sägs vara baserad på den dåtida finansmannen Ivan Frederick Boesky blivit känd genom en framträdande roll i en insideraffär. Han skall även ha sagt i ett tal att ”greed is right” och från detta har filmens mest kända citat kommit. Girigheten som skildras i filmen kommer med andra ord från verkligheten. Betraktaren antas också förstå att människans fallenhet är sådan.            

En viss kallsinnighet krävs för att göra affärer, det tycks vara något vi anser är viktigt, och det i sin tur är inte enkelt att förena med etik. Frukten av detta har blivit att företagen numera styr med etik, men inte för att det till huvudsak är en följd av ett mer moraliskt företagande. Utan som jag ser det handlar det snarare om den gällande normen. Genom vilken etik numera ses som en viktig del i varumärket. Företagsledarna vinner på att visa att de kan styra ett företag och samtidigt vara medmänskliga. Med detta i åtanke blir manegement- ”doing things right” , sett ur ett annat perspektiv. Att även handla rätt på det moraliska planet om sådana drivkrafter i slutändan kan förenas med en högre vinst.

Av Anna Nauwelaerts de Agé

Management, som begrepp, är starkt förknippat med den industriella, kapitalistiska samhällsstrukturen. Management som fenomen må vara mycket äldre och kan spåras så långt bak i tiden som till de gamla egypterna, om inte ännu längre, men begreppet anses av många vara en konstruktion i vårt moderna samhälle. Med detta i åtanke har jag valt att läsa en bok som kanske är den främsta bland det kapitalistkritiska ideologierna. En bok från innan den moderna managementets tid: Det kommunistiska manifestet av Karl Marx (och Fredrich Engel.) Denna bok är inte en modern bok i management utan ett politiskt manifest från 1848, men icke desto mindre en läsvärd bok som motsätter sig mycket av det som vi ser som givet i dagens samhälle. Som läsare slås man av med vilken  förvånansvärd precision författarna analyserar det kapitalistiska systemet, grunden till dagens industriella management. 

Genom att läsa denna bok hoppades jag kunna identifiera tankar och idéer som kan sättas i relation till de idéer som präglar vårt samhälle idag, både samhällspolitiskt och industriellt. Jag hoppades även  finna management i en bok som utkom långt innan management blev ett utbrett begrepp. Utöver detta är det en intressant bok i syftet att förstå de politiska systemets framväxt och dess politiska motståndare. 

Inledningsvis talar författarna om sin syn på kapitalismen. De menar att klassamhället är en framväxt ur det feodala samhället, att mänskligheten under århundraden har levt med ett litet antal mäktiga individer och en stor folklig massa utan makt eller egendom. En intressant detalj i dessa tider med svängande börskurs och lågkonjunktur runt hörnet är att redan när Marx skrev detta manifest pratade han om dessa periodiska kriser som drabbar de kapitalistiskt styrda samhällena. Han skriver att: 

“Det är tillräckligt att nämna handelskriserna, vilka i sin periodiska återkomst allt mera ställa hela det storborgerliga samhällets existens i fråga.”

Han menar vidare att det kapitalistiska systemet är dömt att misslyckas då det är ett system som bygger på att hela tiden hitta nya marknader vilket inte går att göra i en oändlighet. 

“Varigenom övervinner bourgeoisin kriserna? Å ena sidan genom det framtvingade tillintetgörandet av en massa produktivkrafter, å andra sidan genom erövringen av nya marknader och en grundligare utsugning av äldre marknader. Varigenom således? Därigenom att den förbereder ännu mer ingripande och våldsamma kriser och minskar medlen att förebygga kriserna.” 

Jag vill mena att det finns en poäng med detta men historien har ju ändå visat att det kapitalistiska systemet har en förmåga att lära sig av tidigare kriser och utvecklas kontinuerligt. Utsugning av marknader som Marx talar om är ett fenomen som innebär jobb till andra människor. Att hela tiden söka den billigaste arbetskraften inom ramen för kvalitet som krävs är trots allt ett sätt att jämna ut skillnaderna mellan olika länder rent lönemässigt. Men vad som ändå oroar någon stans i bakhuvudet är vad som sker om det till slut inte finns någon polariserad världsordning. Det kapitalistiska systemet bygger i mångt och mycket på resurspolarisering. Några har det alltid bättre än andra. Innebär det då att fattigdom i framtiden inte kan kopplas till världsdelar, eller länder utan att det finns överallt, fattiga och rika, arbetsgivare och löntagare. 

Vad leder detta system till? Enligt manifestet är det en tickande bomb. 

“De borgliga produktions och levnadsförhållandena, det borgerliga samhället, som framtrollat så mäktiga produktion och samfärdsmedel, liknar häxmästaren, som icke förmådde behärska de underjordiska makter han själv frambesvurit.”

Marx oklanderliga uppfattning om att det inom det kapitalistiska systemet råder orättvisor finns det ingenting att säga emot. Det kan inte förnekas att Marxs ideologi har haft ett enormt inflytande över åren. Kommunismen har haft ett flertal försök att etablera sig runt om i världen men man kan inte påstå att det har varit med allt för lyckade resultat. I teorin är det fina idéer, men den har en alltför utopiskt utgångsläge. 

Något som slår en när man läser boken är att många kommunistiska idéer har redan inkorporerats i vårt moderna samhälle. Exempelvis är kvinnans ställning är en viktig punkt i Marxs manifest. Då boken skrevs var kvinnornas situation i samhället en helt annan än den som råder i dagsläget. Det som dessa ideologier bygger på i mångt och mycket är en enighet bland folk som inte finns. Människor är av naturen egoister. Även om Marx menar att detta skulle ty sig annorlunda med hans ideologi som ledande världsordning. Han hävdar att det kapitalistiska systemet gör individerna opersonliga och materialistiska. Till viss del kan man fundera kring hur mycket av vår personlighet som är oss själva och hur mycket som beror av den status som det vi konsumerar bidrar med. 

“ I det borgerliga samhället är kapitalet självständigt och personligt medan individen är osjälvständig och opersonlig”

Ett politiskt manifest av den kaliber som det Karl Marx gjort sig känd för är givetvis ett maktmedel. Det är ett sätt att upplysa och påverka människor. Formulera problem, planera åtgärder, ge folk verktyg till handling och även en ren uppmaning till uppror mot det rådande. Någonstans kan det jämföras med det som i kapitalistiska kretsar kallas för management. Marx har haft ett enormt inflytande genom åren och hans manifest som skrevs för 160 år sedan läses än idag. Hans tankar om en annan samhällsordning kan mycket väl vara lika aktuella idag som när han skrev dem. 

Tallrot och Lövgren är de mest kreativa i gruppen och tar över beslutsfattandet i gruppen fullständigt. Larsson, som uppfattas som en tråkmåns av gruppen har inte någon som helst auktoritet medan Lövgren däremot vinner oerhört mycket på sin lättsamma roliga stil. Larsson visar total oförmåga och ointresse att styra gruppen i den riktning han önskar. Ett exempel på detta är i tältet när löjtnanten kommer och klagar säger Larsson ”–Javisst löjtnant det ska vi ordna till med det samma”. Sen säger han rätt ut ”-Men ställ undan den där lådan och snygga upp lite här” men ingen i gruppen gör någon som helst antydan till att lyda, och Larsson lägger sig och slöar igen medan han blir hånad av Lövgren och Tallrot. Är det brist på ledarskap eller brist på management? Här uppstår den svåra gränsdragningen mellan vad som är management och vad som är ledarskap. David hävdade på föreläsning fem att Taylor och Fayod anser att företagsledning kan delas in i fyra kategorier: ledning, organisering, planering och kontroll. Direkt kan man se att när det gäller ledning och organisering av verksamheten så är det Tallrot och Lövgren som fattar alla avgörande beslut. Planering och kontroll anser jag till stora delar saknas helt i gruppen. De flesta besluten fattas mer eller mindre spontant. Ett exempel är när bron ”är sprängd” och de målar HELIKOPTER på lastbilen de åker i, och sedan kör över bron ändå. Här är det knappast Larsson som är beslutsfattare utan det är snarare Lövgren och Tallrot som fattar de spontana beslut som behövs för att de ska ta sig över bron. Larsson har inte koll på något av de fyra områdena, och kan man därmed säga att han inte utövar management? Eller är det Ledarskap han inte utövar? Så vitt jag förstår utövar Tallrot och Lövgren management medan Larsson inte lyckas med det även om han gör några tafatta och misslyckade försök. Ett misslyckat försök att styra gruppen gör han när de skulle gå och äta på regementet och Larsson säger ”Nu går vi”, medan Lövgren säger ”Nej, nej, Larsson har tjackat bil, vi åker vet ja!” Det slutar också med att de åker i lastbilen. Även när det gäller ledarskap anser jag det vara helt uppenbart att det är Tallrot och Lövgren som utövar ledarskap medan Larsson fullständigt misslyckas med det också. Den enda i gruppen som Larsson lyckas få att lyda är Jonsson.

Skulle det kunna vara så att Larsson låter sig bli upptagen av operationella frågor och därför inte har tid att fundera ut en strategi mot Tallrot och Lövgren? Knappast! När han får en stund över ligger han och slöar istället för att försöka göra något som kan få honom att återta ledarskapet i gruppen. Det är också intressant att notera hur de övriga i gruppen anpassar sig och skrattar med när Larsson hånas medan de inte gärna säger emot de inofficiella ledarna.

Grundidén med management i försvaret är oinskränkt lydnad gentemot sina överordnade, och det jag anser att filmen vill visa är att detta misslyckas totalt när ”gubbarna” ska in på repmånad. När det gäller militära organisationer verkar de flesta anse att denna metod är den bästa. Den är i vart fall den mest använda. Metoden må fungera bra i krig och mycket pressade situationer då det kan vara en fördel att ingen behöver lägga tid på att fundera på om de gör rätt sak på rätt sätt. Det viktigaste i riktigt pressade situationer kan vara att något blir gjort och att alla gör samma sak, snarare än att allt görs på bästa möjliga sätt. Svagheterna med metoden är nog snarare i fredstid när de värnpliktiga, eller repgubbarna i det här fallet, inte anser att det finns något akut hot. Då uppfattas denna managementmetod snarare som larvig och omodern, och därför hånas de som utövar metoden i filmen.

Om man tittar på försvarets organisation i filmen och jämför med 7S-modellan kan man konstatera att försvaret är bra på de hårda s:en, nämligen strategi, struktur och system. När det gäller system säger Sten Tolgfors (m) det väldigt bra själv: ”-Vi är kanske det land i EU som lägger störst andel av vår försvarsbudget på materiel. Vi lägger till exempel nästan dubbelt så stor andel som Danmark[1]”. När det gäller de mjuka s;en: skills, staff, style och shared value är det svenska försvaret inte alls lika starkt. Försvaret satsar allt mindre på värnplikten för varje år som går. Motiveringen till det sjunkande antalet är att försvaret behöver spara pengar. Den repetitionsutbildning som gubbarna i filmen är inne på har i praktiken helt avskaffats idag.

När det gäller ”the fifth disciplin” (Den lärande organisationen) är försvaret inte heller särskilt starkt. Detta har även historiskt varit ett problem för militära organisationer. Försvarsorganisationer har haft en tendens att snarare förbereda det förra kriget igen än det kommande, och så blir det nog lätt när man tillämpar en managementmetod som bestraffar personer som ifrågasätter verksamheten.

Av Carl Ljung