Jag har valt att ta upp de delar i boken som handlar om Berts entreprenörskap och utelämna övriga delar.
Bert börjar med att beskriva sin barndom, och sin pappa och farfar som båda var entreprenörer. Av dessa anser han sig ha ärvt sina entreprenörsgener. Redan som barn reagerade han på vad han ansåg vara orättvis behandling av vanligt folk och detta har präglat honom genom livet. Bert anser att hans familj alltid har sopat problem under mattan, de ansåg att det mesta ska hållas inom familjen. Han anser att hans beteende, att aldrig sopa några problem under mattan, började som ett sätt att göra uppror mot sina föräldrar.
Bert började med affärer redan som barn. Han beskriver alla möjliga lagliga och olagliga affärer han har ägnat sig åt, vilket idag nästan verkar overkligt då våran generation är så indoktrinerad sedan barnsben med att man ska skaffa sig en trygg tillsvidareanställning. Berts första riktiga företag började genom att han tillverkade lampor som en bisyssla när han var anställd på ett kontor. När det kom till chefens kännedom fick han sparken och Bert startade då ett lampföretag som 19 åring. Han lyckades få IKEA att köpa några lampor men det blev ingen succé.
Efter lampaffären bar det iväg till Skara där han tog över en Hemköpsbutik. I Skara började hans politiska intresse när den socialdemokratiska riksdagsledamoten och medlemmen i Konsums styrelse Lennart Lindén stämde honom eftersom han annonserade ”Sveriges lägsta priser”. Bert vann tvisten och han ansåg att detta var bissart av en person som hävdade att han representerade grupper i samhället som var i behov av lägre matpriser. Bert försökte sedan utvidga sin livsmedelsverksamhet och detta blev Berts första stora misstag. Det blev för dyrt och han var vid det här laget för oerfaren och hade inte ens en checkkredit. Likviditetsbrist gjorde att han tvingades sälja verksamheten. Därefter började han med orkesterbokningar, skivbolag, disco, restaurangbåt, korvkiosk, spelautomater och bingo.
Efter bingon började han med skivbolagssatsningen genom att starta bolaget Mariann. Han kopierade ett etablerat företags koncept rakt av och vid det här laget visste han inte ens att skivbolag fick ersättning när deras låtar spelades på radio! Trots detta är det med skivbolaget hans entreprenörsanda och förmåga att förstå marknaden slår igenom på allvar. Han börjar med att kapitalisera på tidigare floppar som han ansåg borde ha blivit hits. Han tog dessa gamla låtar och bytte ut sångaren tills det lyckades. Senare övergick han till en garantstrategi när han lyckades locka över Vikingarna till sitt bolag. Han jobbar sedan vidare med denna strategi och satsar därefter nästan uteslutande på säkra kort. Det som dock gör honom unik är hans förmåga att förstå marknaden och att han prövar andra distributionsvägar än de traditionella skivbutikerna.
Iden till sommarland fick han när han var i Danmark på en liknande anläggning. Han kollade sedan upp andra liknande anläggningar och slutligen byggde han en egen som var mycket bättre. Precis som när Bert startat sina andra företag hade han väldigt lite erfarenhet och kunskap om branschen, eller som Bert själv säger ”-allt gick på ganska lösa boliner”[1]. Att det behövdes en camping och restauranger på kvällarna hade han inte alls förstått. Skivbolaget användes för att ge draghjälp åt sommarlandet genom att ha artistframträdanden på sommarlandet varje dag. Affärerna gick bra några år men därefter följde alla möjliga problem. Bland annat blir det mer eller mindre myteri på skivbolaget eftersom personalen var missnöjd med att Bert bara brydde sig om sommarlandet, vilket Bert också bekräftar i boken att det stämmer. Personalen håller till och med stormöten där de hetsar varandra om att de bör kunna ta över bolagets olika delar. Här anser jag att Bert begick ett klassiskt entreprenörsmisstag och inte lät någon annan sköta skivbolaget i hans frånvaro. Senare blir han av med sommarlandet vilket han hävdar beror på sin politiska karriär, och argumentationen kring detta är mycket väl underbyggd med namngivna personer. Därefter följer återigen en återhämtning som så många gånger tidigare i Berts karriär.
Något typiskt för Bert är att han alltid har hämnats på människor han känt sig illa behandlad av och detta lägger han stor vikt vid i boken. Exempelvis när han med skivbolaget Mariann stal hela konceptet inklusive namnidén på företaget och flera av skivnamnen från ett företag som han ansåg hade stulit en låt från honom. Han ansåg även att han blivit illa behandlad av banken i Grebbestad tidigare i karriären och några år senare när hans skivbolag fått en check på motsvarande 70 miljoner åker han till Grebbestad för att försöka lösa in den bara för att tvinga personalen att säga att så mycket pengar har inte banken. Han säger då ”–då får jag åka till en större bank” och han går sedan därifrån. Även socialdemokraten Lennart Lindéns beteende anser han sig hämnas på med ett av de första besluten han driver igenom via Ny Demokrati. Han nämner också ett flertal tillfällen när han ångrar att han inte hämnades på olika personer. I kapitlet ”mina bästa företagstips” säger han också: ”Det ska inte löna sig att lura dig… det är nästan alltid värt att bråka och ställa till trassel…”[2]. Denna vilja att hämnas är intimt förknippat med hans ”jag ger mig aldrig”-mentalitet som har varit så lyckosam. Bert gör också klart att han kan ta till sig av sina misstag. Om sommarlandet skriver han exempelvis ”Samtidigt hade jag fått storhetsvansinne och börjat snegla på Liseberg. Då växte iden fram om att vi skulle börja utveckla karuseller…”[3].
Typiskt för Berts entreprenörstyp är att pengarna inte verkar vara det drivande målet och detta tror jag är viktigt för att lyckas. Det gör honom nästan helt orädd och han vågar riskera satsade pengar. Hans livsstil är fortfarande enkel och han har inte gått i ”skrytkultursfällan” som drabbar många andra entreprenörer där konsumtionen och den skryteffekt den förväntas ge på omgivningen upptar en allt större del av entreprenörens uppmärksamhet.
Hur kan det komma sig att Bert har lyckas trots att han haft så lite förkunskaper om respektive bransch? Och skulle det vara möjligt idag? Det är lätt att tro att idag är alla branscher så väl konkurrensutsatta så detta inte längre är möjligt, men jag tror snarare att den synen har våran generation fått från decennier av indoktrinering i trygghetstänkande. Detta trygghetstänkande märks till och med på studenterna på I-linjen där målet för många av studenterna är att bli anställda på någon managementkonsult och jobba 60 timmar i veckan som ANSTÄLLD!
Av Carl Ljung
[1] Mitt liv som Bert sid 118.
[2] Mitt liv som Bert sid 274.
[3] Mitt liv som Bert sid 137.
