Individuell uppgift II
Det tysta övertagandet- Vem bär ansvaret?
Boken Det tysta övertagandet av Noreena Hertz är inte på något sätt en manegementbok i den klassiska bemärkelsen. Den har inte för avsikt att hjälpa företagsledare att styra på ett effektivare sätt, men den ger insikt i hur det fungerar i affärsvärlden i dagsläget. I boken kartlägger Noreena Hertz företagsvärlden och talar om hur den förändrats med tiden. Där företagsvärlden numera är svår att skilja från den omgivning vi lever i. Politik och företag är så sammanflätade att det inte längre finns en chans för den enskilda människan att påverka, annat än som konsument. Hon låter lära oss att av världens 100 största ekonomiska maktfaktorer är 51 företag och bara 49 stater. Med detta kommer det faktum att företagen tar över politikens roll och i allt högre grad styr världen. För att ändra på det ger hon några exempel på hur det ska ske, men inser samtidigt hur komplext det är. Konsumenterna kan genom konsumentföreningarna skapa ett nytt demokratiskt forum, och på så sätt påverka. Samtidigt finns det befolkningar som genom sin fattigdom inte kan ses som konsumenter och därmed inte har den möjligheten. Företagen kan utnyttja människors och miljöns resurser på ett hänsynslöst sätt utan eftergifter. Samtidigt finns det företagsledare som genom sin makt uträttar mer än regeringar.
Efter att ha läst vad boken handlar om tycks det kanhända än mer främmande att jag har valt att se på den ur ett manegementperspektiv. Det handlar snarare om att uppmärksamma den lilla människan om vilken värld denne lever i. Hur företagen för oss bakom ljuset. Av den anledningen ser jag ännu större anledning att läsa den ur företagsledarens perspektiv. Vad boken kan säga oss om vi ser den som en vägledning i hur företagsledarna bör agera. Deras förmåga att påverka och den makt som de faktiskt mer eller mindre omedvetet besitter. Om man läser boken som en manegementbok kan man bli vägledd genom att förstå hur man kan förvalta den roll man har.
”Sanningen är att affärsfolk ofta kan göra mer än regeringar. De är inte klavbundna av byråkrati, de kan kringgå avtal, fatta beslut på egen hand och få omedelbar effekt. De är i stånd att överskrida nationsgränser och bortse från internationella organisationers kritik. De har ofta tillträde där utrikesministerier och diplomater inte kan nå”.
Här åskådliggör Noreena Hertz vilka möjligheter ett företag har att åstadkomma saker. Med det vill jag säga att med guidning av boken kan en företagsledare få än mer insikt i vad den kan uträtta. Vad jag dessutom tycker är viktigt att tänka på är att även företagen består av den enskilda individen. Vi inte kan kräva mer av den enskilde arbetaren än av den enskilda invånaren. Noreena Hertz har skrivit boken för att uppmärksamma människor på hur företagen tagit över politikens roll. Demokratin har försvunnit och företagens roll har ökat. Företagen blir exempel på den negativa kraften i samhället och beskylls för att de inte tar sitt samhällsansvar. Det är ett ansvar som de tidigare inte hade, trots det är vi ivriga att kritisera dem för att inte ta sitt ansvar. När det för gemene man inte är tydligt när denna övergång skedde kan vi inte beskylla företagen för att inte uppmärksamma det. Samhället idag har dock under en tid uppmärksammats inför detta faktum och det är numera möjligt att ställa dessa krav. En person som nu styr ett företag bör vara medveten om omgivningen, förstå hur omvärlden ser ut och företagets roll i denna. Manegement i dagsläget bör därför innebära att man är medveten om i vilken kontext man ska agera. Att styra ett företag kan inte längre handla om vinstmaximering utan även om samhällsansvar. Genom konsumenter kan denna förändring bibehållas och förtydligas. Företagsklimatet är konkurrensinriktat och i ständig utveckling. I boken talas det främst om politikernas ansvar att återta makten för visst är det ytterst deras ansvar att styra stater och föra demokratins talan. Trots det tycker jag att boken kan ses som ett sätt för företagsledare att förstå sin position på den stora spelplanen, den globala marknaden. Jag vill inte på något vis frånta företagen det ansvar de har, eller säga att de inte förstår vikten av sitt agerande. Dock är sanningen den att hur vi än gör kan vi inte bortse ifrån att när det kommer till kritan är det nere på individnivå som besluten tas. En VD agerar tillsammans med sin styrelse för aktieägarnas räkning, men om man hårdrar det är det trots allt ett fåtal personer som tar besluten. Lika lite som vi begär att en medborgare ska ta ansvar för en stats agerande lika lite kan vi begära av en företagsledare. Något vi kan begära är dock att vi tar vårt ansvar genom att låta oss upplysas av det faktum att vi nu lever i en alltmer odemokratisk värld och att vi alla måste vara beredda att ta mer ansvar.
Av Anna Nauwelaerts de Agé
